CD-Recensioner
Margits sånger
"Here we have a Swedish vocalist and two accompanying musicians applying their considerable talents to the repertoire of a Norwegian singer Margit Finnekåsa (1904-1989), who was recorded by the great Hardanger fiddler Knut Buen. Maria Misgeld has translated the songs into Swedish and in some cases written new verses. How well she does those things is beyond this writer’s ability to judge, but she certainly sings the songs beautifully, and Olof Misgeld and Olle Lindvall contribute really excellent accompaniment on guitar, violin and viola. They also add occasional harmony singing. Actually, even though Maria Misgeld is an excellent singer who holds our attention effortlessly, the arrangements are so striking that it's the overall effect that makes the deepest impression. Often the accompanists play counterpoint lines that are anything but obvious, and the harmonic sense is so advanced that even lovers of modern classical music or jazz might be impressed. But these “modern” elements are implied in the tradition, as groups like Frifot have clearly demonstrated.
Margits sånger has its own unique way with this exciting approach, and it works to perfection here. One of the best folk records this writer has heard in quite a while."
Duck Baker (London, England)
Dirty Linen #138 oct/nov 2008
”Sångerskan Maria Misgeld visar här upp resultatet av sin förälskelse i visorna efter den norska sångerskan Margit Finnekåsa (1904-1989). Hon hörde dem första gången 1999 och blev fascinerad. Sedan dess har hon gjort visorna till sina egna, översatt och bearbetat och ibland lagt till egna verser. Det är en mycket speciell känsla att höra Maria sjunga detta material, man förstår ögonblickligen hur mycket det betyder för henne och att hon arbetat länge med visorna. Översättningen av texterna till svenska har jag svårt att bedöma, eftersom jag inte har tillgång till norska originalen. Marias sång är vacker utan att vara inställsam; hon håller fram visorna, inte sig själv.
Maria Misgeld är en av Sveriges allra bästa folksångerskor, känd bl.a. för sin medverkan i sångtrion Irmelin. Här visar hon upp en annan, mer avskalad sida. Hennes solosång är smakfull, fint utsirad och klangligt vacker. Hon klarar balansen mellan den vackra klang som hennes röstteknik klarar och den ”folkliga sångstilen”. Det är intressant att lyssna på alla duktiga folksångare nu, många har tränat sångteknik länge och arbetat bort röstskarv och skönhetsfläckar, vilket jag tycker ibland kan ge ett alltför städat resultat. Maria har en mycket putsad och vacker röst men förmår ladda den med musikaliskt och poetiskt innehåll.
Kombinationen sång, Olof Misgeld på fiol/viola och den flyhänte sologitarristen Olle lindvall är mycket spännande. Olle har i många år spelat polskor på gitarr på ett svängit, nästan rockigt sätt. Tillsammans med Marias röst och Olof Misgelds fiol och viola blir det helt perfekt! Det svänger ordentligt i vissa låtar medan det finns en dröjande stämning i andra. Spelet och arrangemangen är mycket njutbara i sig men underordnar sig visorna. Totalt har skivan en ljudbild och klang som är behaglig och omväxlande, vilket säger en del om kompetensen hos ljudteknikern också förstås.
Till slut en liten ros om det fina cd-häftet, som är tryckt i svart/vitt (av ekonomiska själ?) och känns helt stilriktigt. Svartvita blommor har också en egenartad skönhet! Ett bonus spår sist på skivan innehåller en fin överraskning – Margit själv i en dokumentär inspelning.”
Kay Isacson, RFOD 5-6 2007
The songs from this album are from the legacy of the Norwegian singer Margit Finnek˚sa (1904-1989). Swedish singer Maria Misgeld was that fascinated by the song material and Margit's singing that she decided to record her own album of interpretations of Margit's songs. Maria translated and arranged the songs into Swedish and added the odd verse to some of the songs.
This is a quiet and warm album of songs with beautiful Swedish lyrics, stylistically clearly Scandinavian trad. The instrumental arrangements are appropriately sparse, featuring guitar and fiddles only. An enjoyable, calming album.
www.myspace.com/margits/; www.sjelvar.com
Michael Moll
FolkWorld Issue 35 02/2008
NORSK FOLKSÅNG FÖRMEDLAD.
"I många år har Maria Misgeld umgåtts med material och inspelningar efter den norska sångerskan Margit Finnekåsa (1904-1989). Som strävsam småbrukare i telemark levde hon nära djur och natur. Efter sitt första starka möte med Margit Finnekåsas repertoar och speciella sångsätt ger Maria Misgeld nu, efter åtta år, ut sina tolkningar av hennes sånger på skiva, tillsammans med Olof Misgeld, fiol och Olle Lindvall, gitarr. De har på ett skapande sätt låtit sig inspireras av de unika musikaliska materialet som gjort skivan till en höjdpunkt. Maria Misgeld har översatt och bearbetat de enkla livsnära texterna som förmedlar erfarenheter, så mänskligt viktiga och gripande, att de redan under tidigt 1900-tal blev till ord och musik och del av norsk folklig tradition som lever vidare. Genom sitt raka innerliga sätt att förmedla det ursprungliga tonspråket efter Margit Finnekåsa och med väl avvägda utsmyckningar av sången, lyckas Maria Misgeld på ett naturligt sätt både bevara och utveckla en sångstil. Hennes röst har en sällsam förmåga att med små medel förmedla känslo -innehållet i texterna. De utsökta fiol och gitarrstämmorna är underfundiga små mästervärk som vävs in i melodierna. Skivan lyfter fram en specifik norsk sångtradition överförd till ett modernare uttryckssätt. Att som lyssnare veta vad som är ursprung och vad som är bearbetning är knappast möjligt. Men det påverkar inte upplevelsen av ett vackert förmedlat musikaliskt arv. Skivans extraspår är en originalinspelning med Margit Finnekåsa som ger en fascinerande möjlighet att knyta samman dåtid och nutid"
LIRA NR 5 2007 GUNDER WÅHLBERG
Got norsk - på godt svensk
Misgeld/Misgeld/Lindvall
Margits Sångar
Sjelvar Records
Et lite vågestykke dette, egentlig.Ikke bare tar en svenske (!) for seg av den norske sangskatten, hun har til og med oversatt tekstene til svenks, og dels arrangert sangene med instrumenter. Men folkesangeren Maria Misgeld måtte bare gjøre det, sier hun. Og godt er det. For resultatet står seg aldeles utmerket. Det begynte for åtte år siden. Maria hørte et opptak som Knut Buen hadde gjort med Margit Finekåsa (1904-1989) fra Tuddal. Hun falt umiddelbart for Margits stemme og uttrykk, og følte seg med en gang hjemme i visenes tekster og tonespråk. Hverdagslige sanger om det daglige slitet, om natur, kjærlighet, og tilbakeblikk på ungdomstida. Etter hvert har Maria så oversatt mange av sangene til svensk og gjort dem til sine. Hun har også lagt til noen vers på enkelte av sangene. Og - sammen med Olof MIsgeld (fele/sang) og Olle Lindvall (gitar/sang) - har hun nå spilt inn platen "Margits sånger". Marias stemme er naturligtvis i fokus hele tida. Musikerne er med for å fargelegge eller understreke. Enkelte av sangene er kun med Marias stemme, som på "jag vandrade i ensamhet". Enkelheten i sangene stiller store krav til sangeren. Men Maria har en usentimental, direkte sangstil med veloverveid ornamentering. Det slipper fram den sårbare, nakne røsten hennes, og gjør denne platen til en smakfull, inderlig och nær opplevelse. Knut Utler, Spelemannsbladet nr 8 2007
Maria Misgeld, Olaf Misgeld & Olle Lindvall,
Margits Sanger
(Sjelvar, 2007)
The first thing you will notice about this CD is that everything is in Swedish, including the CD booklet. The lyrics are translations from those of the Norwegian folksinger Margit Finnekasa (1904-1989), although that will not matter to most of us who do not speak either language.
It is too bad that most English listeners will not know what the songs are about, since this is a pretty good CD. Maria Misgeld has a clear, trained voice that is direct and not overly mannered. Olaf Misgeld on violin and viola and Olle Lindvall on guitar add sympathetic and warm accompaniment that at times sounds a bit classical. It is spare but effective. Both men also contribute occasional vocal harmonies.
There is a bit of a mysterious air to much of the music and it is often melancholy, features that are not uncommon in Norwegian folk music. Even if you do not understand the words, you can appreciate the ethereal nature of the 16 songs presented here.
Rambles-net
"Det är lite speciella sånger, lite säregna, lite annorlunda och i en annan tradition än den svenska, men ändå ganska nära. Maria Misgeld sjunger med stark och nyanserad röst uppbackad av Olle Lindvall på gitarr och sång och Olof Misgeld på fiol, viola och sång. Ofta är det nästan bara Marias röst som hörs på ett ensamt och naket sätt. Margits sånger är inte helt lätta, de kräver lite av lyssnaren".
LENNART GÖTESSON (DD)
Die Margit des Titels ist Margit Finnekåsa (1904-1989), eine Sängerin aus der norwegischen Region Telemark, deren Lieder Ende der Siebzigerjahre von Knut Buen aufgenommen wurden. Maria Misgeld hat ihre Texte ins Schwedische übersetzt und arrangiert. Sie singt, wie Margit Finnekåsa das ja auch getan hat, vor allem a capella, wenn es instrumentale Begleitung gibt, dann sehr dezent und zurückhaltend, durch die Herren Lindvall (Gitarre) und Misgeld (Geige, Viola). Es wäre schön zu erfahren, woher Margit Finnekåsa ihre Lieder hatte, bei einigen sind Gewährsfrauen angegeben, ein Text stammt von Arnuf Øverland. Er besingt die Abenddämmerung, in der der Dichter sich nach seiner Liebsten sehnt. Sehnsucht nach der Liebsten ist das prägende Thema der für diese CD ausgesuchten Lieder, fast immer wird aus männlicher Sicht berichtet, entweder die Liebste weilt in der Ferne oder er hat sie nicht geheiratet, weil sie kein Geld hatte, und bereut oder er hat kein Geld und sie musste einen Reichen nehmen, Elend überall jedenfalls. Das einzige Lied, bei dem der Mann seiner Liebe sicher ist, klingt seltsamerweise viel tragischer als alle anderen. Der Höhepunkt dieser interessanten und hörenswerten CD ist dann eine Originaleinspielung mit Margit Finnekåsa, mit zittriger Greisinnenstumme und doch voller Kraft singt sie a capella mit gesanglichen Ornamenten, die den Generationen, die nach ihr kamen, offenbar verloren gegangen sind.
Gabriele Haefs
Folker! Nr 1/2008, jan/feb
Veckans cd: Margits Sånger, med Maria Misgeld, sång, Olle Lindvall, gitarr, Olof Misgeld, fiol och altfiol. Utgiven 2007 på Sjelvar Records. www.sjelvar.com Jag hörde dem live i Stockholm på Nordtrad 2006. Sången ”Som stjärnan” gick då rakt in i hjärtat på mig. Så nu är det en ren glädje att kapitulera helt för deras oemotståndliga cd Margits Sånger. Jag smälter! Detta kommer att bli höstens cd, som jag har i lurarna när jag går på trottoarerna, är hemma i köket, i soffan. Varför då? Det är förstås helheten och tilltalet. Men om jag ska nämna några ingredienser så är jag otroligt förtjust i Marias sång. Hon har ett sätt att berätta sångerna på ett så totalt ärligt och trovärdigt sätt. De sjunger alla tre och sången i Som stjärnan är lika förtrollande som när jag hörde den live. Jag tycker cdn är jämn och fin, jag gillar faktiska alla spåren och det gör jag inte så ofta. Bland favoritsångerna på Margits Sånger vill jag ändå framhålla nr 1, 3, 7, 9.
Blåtoner, röstnyanser, ornament så fint anpassade att de aldrig tar över, bara lyfter fram. Jag förstår att Maria ägnat mycket tid åt att bearbeta Margit Finnekåsas norska folksånger, bytt norskan till svensk poesi som så fint balanserar nutida svenska och den folkvise-svenska vi möter med 1800-tals ord och vändningar. Det märks att Maria bottnar i detta, det är så välgjort och genomarbetat. Olle och Olof kompar utsökt med både instrumenten och rösterna, det gillar jag mycket.
Under lång tid har jag lyssnat väldigt mycket på musik från andra länder och nästan inte alls lyssnat på svenskt. Det har kanske känts för nära, viss yrkesskada, det är svårt att lyssna på svenskt utan att tänka jobb. Jag vill helst ha en ren och skär passionsupplevelse när jag lyssnar på musik, utan tanke på branschen som profession. Men nu har cirkeln slutits och jag lyssnar igen på nordiskt och bara blir berörd. Tack Maria o co!
Eva Rune
"Svenska folksångerskan Maria Misgeld tar sig här an sånglyrik efter sin norska kollega Margit Finnekåsa (1904-1989) som levde nära fjällen och naturen i Telemark.""Det är ett storartat material i all anspråkslöshet, enkla klara sånger om småbrukartillvaron och den naturnära vardagen, kärleksbetraktelser och återblickar på ungdomen - med en förtröstan som brinner som en stilla låga. Samt en svindlande överton av det enkla livet som ett stort äventyr. Maria Misgeld har översatt texterna till svenska och bearbetat materialet med inslag av nya verser. Hennes avskalade, osentimentala sångstil passar materialet som hand i handsken, med välavvägd ornamentering och en och annan kulning infogad. Samt med ett mjukt, lyhört ackompangemang av fiolspelaren Olof Misgeld och gitarristen Olle Lindvall som också lägger fina sångstämmor till Maria Misgelds klockrena stämband."
Ulf Gustavsson UNT 070914
IRMELIN
Irmelin är en på alla sätt rekommendabel svensk vokaltrio, med hela två dalkullor i besättningen. (…)
Som manlig gäst dyker Peter Carlsson upp på Olle Adolphsons snygga Signatur Karlsson - Evig vår & Helga Andersson.
Irmelins live-Taube-favorit Dansen på Sunnanö och Carl Michael Bellmans inte helt rumsrena Supa klockan över tolv är bara några av de imponerande nummer som framförs. Vokalmusik mitt mellan visa, folkmusik och kanske gammal populärmusik presenterad av tre röster på ett sätt som inte tröttar - nej, damerna förmår att skänka välkomna doser svärta och svavel mitt i det vackert vemodiga.
080529 Falukuriren
(…) ”Gyldene Freden” är ett paradexempel på hur man kan lyfta texter genom att dramatisera och frasera – utan att egentligen höja rösten, så att säga. Och hur en artist med lika små medel ger varje stil och sångskrivare rätt identitet. (…)
De tre rösterna går ihop och går isär omväxlande, men samklangen är utsökt hela vägen.
080604 Alexander Agrell, Sydsvenska Dagbladet
Irmelin förvandlar fantastiskt Cornelis Vreeswijk till folklig koral, de tvättar Taube, följer Dan Andersson i spåren och broderar Bellman.
Kort sagt: de gör personliga tolkningar med nerv och närvaro. Gruppen Irmelin består tre kvinnor med enbart sina röster som instrument och ja, så kan det låta. Enkelt men fylligt, trestämmigt med fina fraseringar. (…)
En skiva som inte bara ger lust att lyssna utan även lust att sjunga.
080611 Tita Nordlund-Hessler, Eskilstuna-Kuriren
De här tre skönsjungande damernas förra platta, Kärligheten, var en fullständigt oemotståndlig musikalisk upplevelse. Tre röster, stämsång och bra låturval gjorde den plattan till en veritabel höjdare. Det finns just ingen anledning att säga någonting annat om Gyldene Freden heller. Snygga arrangemang och en smakfull blandning av traditionella folkvisor, visor från kända visdiktare som Bellman, Taube, och Dan Andersson samt annat örongodis. Irmelin har också haft den goda smaken att ta med en visa signerad vistolkaren Peter Carlsson, Hans vokala medverkan på Olle Adolphsons underbara Signatur Karlsson - Evig vår & Helga Andersson, är ett sant nöje att lyssna till. På Gyldene Freden ryms visor som spänner över ett stort känsloregister. Tycker ni bara det minsta om vokalmusik med snygga stämmor så ges härmed en stark rekommendation av undertecknad att snarast möjligt införskaffa denna platta!
080717 Micke Forsberg, Norrbottens-Kuriren
(…) Vi hör deras raka och starka röster tätt inpå, ytterst rena och samsjungna och med gemensam andning. Rösterna trallar lyckligt som vore de fiolspelmän runt en starkt buren melodi, och allt verkar ljust och glatt, som i ”När solen tänder sina strålar”, eller mer sorgesamt, som i Dan Anderssons ”Nu mörknar min väg”. (…)
Och skivan öppnar starkt med ”Visa i vinden” av Cornelis Vreeswijk.
080609 Fride Jansson, Södermanlands Nyheter
(…) Trion Irmelin, stämsäker och känslosam som få och grädde på moset med estradören Peter Carlsson som gästartist. Rasande skickligt rakt igenom med imponerande stämmor i sköna valörer och en väl vald repertoar som bildar en härlig ljudpalett med den svenska visan i högsätet. Här finns Taube, här finns Bellman, Dan Andersson, Cornelis och Olle Adolphson i skön kompott. Musik att tycka om.
080617 Per-Roger Carlsson, Sundsvalls Tidning
(…) A cappella och nära traditionen, samtidigt som det smyger in influenser från jazz, kyrklig och konstmusikalisk sång. De släpper också fram varann för att sjunga solo. Alla tre – Karin i en dansk »Kärleksvisa«, Malin i »En midsommarafton« och Maria i »Jag ser på dina ögon«, bägge från Dalarna – visar att de kunde ha gjort varsitt album. Fast allra vackrast blir sången när de sjunger tillsammans i stämmor som slingrar runt varann. T ex i »Som stjärnan«, en traditionell sång från Östergötland, som de framför stilla och stämningsfullt – för att sen avsluta med att lockropa som skriande fåglar. (…)”
Bengt Eriksson, www.rootsy.nu
”(…) Det har kommit många olika folksånggrupper, och vid ett första öronkast lät Irmelin som en i mängden. Men det är något speciellt med dem. Varje sångerska kommer fram och får höras, och det är bra låtar man har valt.(…)välproducerad och bra skiva som är trevlig att lyssna på .”
Erik Svansbo - Norrköpings Tidningar 060705
”(…) Irmelins röster slingrar snyggt, tätt och rikligt ornamenterat (…) Insmickrande är det dock inte och Irmelin lyckas med konststycket att omväxlande låta rösterna behålla sin individualitet och smälta ihop. Det senare effektivt i "Lapp-Nils" där de simultant sjunger två jämtländska polsktrallar i en intrikat överlagring.”
Sara Norling –DN 060531
"(…) Deras första skiva är en djupdykning i den traditionella svenska och i viss mån även skandinaviska folkvisetraditionen. I polskor, visor och ballader visar sångerskorna på klara, säkra röster i snygg stämföring, med rik ornamentik. Det må vara första skivan, men gruppen har haft tid på sig att bli rejält täta och intrimmade i sin sång. Visan Jag ser på dina ögon framför Maria Misgeld i finstämd anda och hon vågar sig också på att släppa fram den riktigt mänskliga, sårbara rösten. Resultatet blir smakfullt, nära och innerligt. Mitt favoritspår är Jungfrun och Båtsman eftersom det är ett gott exempel på gruppens fantasifulla arrangemang. I de lagom skabrösa visorna tittar även räven bakom örat fram och adderar den avväpnande humorn. Det här är triss i damer som redan nu är en säker hand (…) en svårslagen full pott."
Meta Alm - Lira 060601
"(…) Tre unga men rutinerade sångerskor som här sjunger sexton visor utan ackompanjemang. Det är vackert, säkert och andaktsfullt (…) Cornelis fantastiska Telegram för Lucidor inleder och är skivans bästa spår. Aldrig låter det så vackert som här – även om det finns några ädelstenar från Dalarna med. Irmelin har hunnit med mycket, turnerat i Japan till exempel, och mer lär det bli efter denna synnerligen kompetenta produktion."
Peter Ahlbom–Spelmannen2/2006
”Jag bär på svårartade fördomar mot vokalmusik av alla dess slag, men blir lika glad varje gång jag tvingas äta upp en spontan fnysning. Tjejtrion Irmelin tolkar nordiska folkvisor helt utan ackompanjemang men med stort djup, distinkt skärpa och i en behagligt återhållsam och ofta mörk ton. En stark debut och helt tillräcklig i sig självt, men jag kan inte låta bli att undra hur bra det skulle kunna bli med instrumentalt komp.”
Betyg: 4 (av 5)Patrik Lindgren–Göteborgsposten 06-04-27
”Kärlek vid första öronkastet och lyssningen, jag skulle kunna sluta den här recensionen med de inledande orden. Men, det vore samtidigt orättvist för det här är bara hur bra som helst och tål att skrivas mer om. Irmelin består av tre damer som framför folkmusik enbart med sina röster på ett sätt som är helt oemotståndligt. (…) När Irmelin ger sig i kast de väl valda låtarna på Kärligheten känns det lika friskt och positivt i själen som ljudet av en porlande vårbäck eller ett morgondopp i havet en härlig sommarmorgon. Irmelin har inte skrivit ner sina arrangemang utan de har improviserat fram sina stämmor, och vilken stämsång sedan. Lyssna bara på till exempel Emigrant, Jungfrun och Båtsman, samt den vackra norska vaggvisan Sörj icke, gråt icke så förstår ni vad jag menar. En måsteplatta för alla älskare av vokal folkmusik!”
Betyg: 5 (av 5)
Micke Forsberg - Folkdansaren 06-04-15
"Tre tjejer med alla trallar på rätt plats och drillar som porlar som fjällbäckar. Det är så coolt att höra duktiga folkmusiksångare - och Irmelin kan sin genre. Allt sjungs a cappella, det är koraler, visor, trallar och minsann, en Cornelislåt. Jag är grymt imponerad av hur skickligt de behärskar rytmerna när två olika polskor sjungs samtidigt. Eller av hur de flätar sina arrangemang - långt från traditionell trestämmighet. Det där exakta, när varje ton, varje nyans får höras, allt känns mycket vilsamt för örat."
Katarina Josephsson - Trots Allt 3/06
” (…) flerstämmigheten är verkligen det som trion vinner på i längden! Rena, klara röster som klingar fantastiskt ihop i läckra och stundtals lite ovanliga arrangemang. Repertoaren är blandad och rymmer både Cornelis Vreeswijk och Lapp-Nils. Favoritspåret blir tveklöst vaggvisan ”Sörj icke, gråt icke” där Malin kompar med brutna ackord likt en gungande basklarinett medan Maria sjunger denna fantastiska norska durmelodi så enkelt och självklart man kan önska! Karin får sjunga den otacksamma men ack så nödvändiga mellanstämman och gör därmed ljudbilden komplett!”
Ann-Sofi Nilsson, Dalarnas Spelmansblad 2/2006
”Urnordiskt klingande tonväv.
(…) På sitt debutalbum spinner de en urnordiskt klingande tonväv som får tankarna att flyga. (…) Det är folkmusik så färgstark och tidlös att den inte behöver paras ihop med den moderna tidens klangbilder, den står sig utmärkt i skivfloden i alla fall. (…) Sångerna behandlas ömt och nyansrikt med en klar dragning åt det lekfullt professionella. (…) Kärlek vid första ögonkastet.
Magisk och förförande, som en älvdans i månskenet. Men framförallt oerhört, oerhört vacker.”
Betyg:4 (av 5)
Jörgen Gustafsson - Södertälje Posten 06-03-29
”Tre skönsjungande damer ger sig i kast med traditionell nordisk vokalmusik med vackert resultat. Dalkullorna Malin Foxdal (från Falun), Karin Ericsson Back (född i Rättvik) samt stockholmskan Maria Misgeld förlitar sig till blott sina röster när de tolkar Cornelis, en norsk vaggvisa, en gotländsk vals, några emigrantsånger och jämtländska polskor. Dalarna är rikligt representerat, med Vi sålde våra hemman från Rättvik, den mäktiga Jag ser på dina ögon från Boda samt hela två sånger efter Dansar Edvard Jonsson från Dalarna. Om det låter som en tråkig stund att bara lyssna på sång utan komp genom en hel CD så ska ni veta att träsmaken aldrig infinner sig här (…)”
Betyg: 4 (av 5)
Timo Kangas – Falu Kuriren 06-03-17
”Vackert och svenskt så det förslår är det när vokalgruppen Irmelin med Karin Ericsson Back, Maria Misgeld och Malin Foxdal sjunger och trallar. (…) Jo, sjunga kan tjejerna och det blir bra, snyggt, vackert och skimrande skirt. (…) Det är inget nytt Irmelin kommer med. Inte i sig, men Irmelin känns ändå fräscha. Det finns något extra. En känsla. Ett kunnande. (…) För folkmusik- och/eller vokalälskaren är CD:n naturligtvis att måste. (…) Gruppen är ung och här finns potential.”
Lennart Götesson – Dalademokraten 06-03-22
(…) Maria Misgeld bjuder på en irländsk blues med allt vad dramatik det innebär (…) En skön kärlekstankfull kväll på Elsborg.”
Åsa Johansson, FK 030807
(...)"Visan Jag ser på dina ögon framför Maria Misgeld i finstämd anda och hon vågar sig också på att släppa fram den riktigt mänskliga, sårbara rösten. Resultatet blir smakfullt, nära och innerligt".
Meta Alm Lira 060601